Hem > Lagtexter
Utdrag ur föräldrabalken kapitel 11 och 12 om godman och förvaltare
Ändringar kan ha gjorts, så denna text skall endast se som en vägledning.
För aktuella lagtexter vänligen se 11 kapitel samt 12 kapitel ur Föräldrabalken
på www.lagen.se
Föräldrabalken kapitel 11 - Om godman och förvaltare
Om godman
1§ Kan en förmyndare
på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet
eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen
av det, skall överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens
ställe vårda den underåriges angelägenheter.
När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från
utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god
man enligt första stycket.
Om god man för underåriga utländska medborgare och underåriga
statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26
s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap samt i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande
barn. Lag (2005:430).
2§ Har en förmyndare
eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat
dödsbo, skall överförmyndaren förordna god man att vårda
den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och
skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.
Överförmyndaren skall också förordna god man när den som
har en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rättshandling
eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt
12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen
eller förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna
god man.
Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i första
eller andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare,
förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den
enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares
eller dennes makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela
ett sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren,
förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan
egenskap företräder eller om det annars är lämpligt. Lag (1994:1433).
3§ Överförmyndaren
skall förordna god man,
1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas
på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka
sin rätt i boet och förvalta sin lott i det,
2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat
någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvsfonden
eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller
också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas
såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund
av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas
och hans eller hennes lott i boet förvaltas,
3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller
är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver
iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,
4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller
en bortavarandes egendom förvaltas,
5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling beror
av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller egendom först
senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs att den
blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen förvaltas för
den blivande ägarens räkning, eller
6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas
under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.
Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket
efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt.
Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det
anmälas hos överförmyndaren av den som har boet i sin vård.
Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande
enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet
avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att
företräda. Lag (1994:1433).
3a§ I de fall som anges
i 18 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken och 20 kap. 2 §
första stycket denna balk skall god man förordnas av rätten. Lag
(1994:1433).
4§ Om någon på
grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd
eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin
rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall
rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller
henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för
vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar
att hans eller hennes mening inhämtas.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något
annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt första
stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren. Lag (1994:1433).
5§ En rättshandling
som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte
bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan
dennes samtycke företagits inom ramen för förordnandet är inte
heller bindande för den som förordnandet avser, såvida inte denne
på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för
sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.
Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling
som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall samtycke
från den som han företräder anses föreligga, om denne inte
före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken
rättshandlingen riktade sig. Lag (1988:1251).
6§ Om en rättshandling
som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den
gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats.
Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot
den för vars räkning den har företagits till följd av någon
särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som
tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna
till. Lag (1988:1251).
Om förvaltare
7§ Om någon som
befinner sig i en sådan situation som anges i 4 § är ur stånd
att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna
förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock
inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att
den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.
Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt
fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet
eller egendom överstigande ett visst värde.
Rätten får överlåta åt överförmyndaren att
närmare bestämma uppdragets omfattning.
När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten
samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare
i något annat fall skall förordnas på grund av ett beslut enligt
första stycket, skall förordnandet meddelas av överförmyndaren.
Lag (1994:1433).
8§ Trots ett förvaltarförordnande
enligt 7 § har den som avses med förordnandet rätt att själv
1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat
efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan
egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats
får genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande
vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande under villkor att egendomen inte skall omfattas av förvaltarens
rådighet. Om det finns särskilda skäl för det, får dock
rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även
förhållanden som avses i första stycket. Lag (1994:1433).
9§ Förvaltaren har
inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes
egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av
uppdraget.
Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar
för annans räkning. Lag (1988:1251).
10§ Med förvaltarens
samtycke får den enskilde själv företa rättshandlingar även
i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Om verkan av avtal
som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs
i 9 kap. 6 och 7 §§ för underåriga. Lag (1988:1251).
11§ Den enskilde är
inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför
sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att
ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Lag (1988:1251).
Gemensamma bestämmelser
12§ Till god man eller
förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig
man eller kvinna. Skall en god man förordnas att bevaka en underårigs
eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett tillkänna
vem den avlidne önskar till god man, skall denna person förordnas, om
han eller hon inte är olämplig.
Den som är underårig eller som själv har förvaltare får
inte vara god man eller förvaltare. Lag (1988:1251).
13§ När omständigheterna
motiverar det, kan flera gode män eller förvaltare förordnas för
den enskilde. Lag (1994:1433).
14§ Om flera gode män
eller förvaltare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje
man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret
skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande.
Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433).
15§ Ansökan om förordnande
av god man enligt 1-4 §§ eller förvaltare får göras av
förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton
år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar.
Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
får göras av dem som nu har nämnts och av överförmyndaren.
Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras
av god man som avses i 4 §.
När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp frågor
om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Överförmyndaren
har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller
förvaltare. Lag (1994:1433).
16§ I ärenden om
förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt
sexton år skall rätten eller överförmyndaren ge denna person
tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta
yttrande från den enskildes make eller sambo och barn, överförmyndaren
och vårdinrättning. Yttrande skall också, om det behövs, inhämtas
från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder
som utövar landstingets ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökningen
avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller
henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad
saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den
enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit
det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren
om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.
Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att
lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i ärendet.
Lag (1994:1433).
17§ Innan rätten
anordnar förvaltarskap skall den inhämta läkarintyg eller annan likvärdig
utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller även
i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 §, när den enskilde
inte har lämnat sitt samtycke.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket. Lag
(1994:1433).
18§ Kan ett slutligt
beslut inte ges omedelbart i ett ärende om anordnande av godmanskap enligt
4 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap
eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs,
om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett
dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes
person eller egendom. Ett sådant beslut kan meddelas även för den
som är underårig att gälla från och med den dag då han
eller hon fyller arton år.
Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om förordnande
av god man eller förvaltare, får överförmyndaren förordna
god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs,
om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första
stycket.
Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen
avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större
tidsförlust och utan skada för honom eller henne.
Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av
rätten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett
beslut enligt andra stycket. Lag (1994:1433).
19§ Om en god man eller
förvaltare inte längre behövs, skall godmanskapet eller förvaltarskapet
upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av
överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1 5, skall
överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet
avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört
sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till överförmyndaren.
En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad
från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.
Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen
eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller
förvaltare har utsetts. Lag (1994:1433).
20§ En god man eller
förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid
utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd
och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av
någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget,
skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren.
Uppkommer en fråga om att enligt första stycket entlediga en god man
eller förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får överförmyndaren
besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skiljas från sitt
uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara för den som godmanskapet eller förvaltarskapet
avser. Lag (1994:1433).
21§ Ansökan om entledigande
av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap
får göras av någon av dem som avses i 15 § första stycket
eller av den gode mannen eller förvaltaren.
Rätten eller överförmyndaren får också självmant
ta upp frågor som avses i första stycket och som de är behöriga
att avgöra.
I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller överförmyndaren
ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Lag (1994:1433).
22§ Dör en god man
eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål
anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn
över godmanskapet eller förvaltarskapet. Lag (1994:1433).
23§ Rätten är
skyldig att pröva om omfattningen av ett godmanskap enligt 4 § eller ett
förvaltarskap bör jämkas, om någon av dem som anges i 15 §
första stycket eller den gode mannen eller förvaltaren ansöker om
det. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan prövning.
Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen
eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde ges tillfälle
att yttra sig.
Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten meddela beslut
i frågan för tiden till dess ärendet avgörs, om dröjsmål
skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant
beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.
I fråga om godmanskap enligt 1-3 §§ skall överförmyndaren
pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestämmelserna
i första tredje styckena skall också tillämpas vid handläggningen
hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning. Lag
(1994:1433).
24§ Innan rätten
eller överförmyndaren förordnar någon till god man eller förvaltare
eller entledigar någon från ett sådant uppdrag, skall han eller
hon ges tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 20
§ andra stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren ges tillfälle
att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Lag (1994:1433).
25§ Behörig domstol
i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap
är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd.
Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten
i den ort där den enskilde vistas behörig domstol.
Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och
4 §§ eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn samt
i frågor om förvaltarskap är överförmyndaren för
den kommun där den enskilde är folkbokförd. Om den enskilde inte
är folkbokförd i Sverige, är överförmyndaren för den
kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare.
Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket eller
behörig överförmyndare enligt andra stycket, är Stockholms tingsrätt
och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive
behörig överförmyndare. Lag (2006:557).
26§ Uppkommer vid utredning
av ett dödsbo frågan om förordnande av god man enligt 3 §,
hör ärendet till överförmyndaren för den kommun där
den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige,
till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man annars
förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren
för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har
egendom eller där annars behov av god man har visat sig.
Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den överförmyndare
som har förordnat god man. Lag (1994:1433).
27§ Rätten skall
genast kungöra beslut om anordnande eller upphörande av förvaltarskap
i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske
av beslut om jämkning av förvaltarskaps omfattning enligt 23 §. Lag
(1994:1433).
12 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och
förvaltares verksamhet
Förmyndares skyldigheter
1§ Förmyndare skall
förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter
som rör tillgångarna.
Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag
själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva,
testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring
eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande
med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon
annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren,
och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild
förvaltning). Är särskild förvaltning anordnad, skall den som
utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen
till förmyndaren.
Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta
inte enligt lag skall göras av någon annan. Lag (1994:1433).
Gode mäns och förvaltares skyldigheter
2§ Gode män och
förvaltare skall, i den mån det följer av deras förordnande,
bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta
deras tillgångar och sörja för deras person.
Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens
eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts
under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad,
skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning
över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det
faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att
ta emot en sådan redovisning. Lag (1994:1433).
Gemensamma bestämmelser
3§ Förmyndare, gode
män och förvaltare skall omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter
och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Lag
(1994:1433).
4§ Den enskildes medel
skall i skälig omfattning användas för hans eller hennes uppehälle,
utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana
ändamål skall placeras så att tillräcklig trygghet finns för
deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.
Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns
i 13-15 kap. Lag (1994:1433).
5§ Förmyndare, gode
män och förvaltare skall fortlöpande föra räkenskaper över
sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt.
Föräldrar är dock skyldiga att föra räkenskaper och göra
anteckningar endast i den utsträckning som kan anses behövlig med hänsyn
till egendomens omfattning och omständigheterna i övrigt. Lag (1994:1433).
6§ Förmyndare, gode
män och förvaltare skall se till att pengar och värdepapper som tillhör
den enskilde förvaras så att de inte sammanblandas med tillgångar
som ställföreträdaren annars förvaltar.
Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter
på grund av sådana handlingar, svarar förmyndaren, den gode mannen
eller förvaltaren för att behövliga registreringar och anmälningar
görs. Lag (1994:1433).
7§ I viktiga frågor
skall förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra den omyndige, om
den omyndige har fyllt sexton år, samt den omyndiges make eller sambo.
Gode män och förvaltare har motsvarande skyldigheter i förhållande
till den enskilde samt den enskildes make eller sambo. Om betydelsen av samtycke
i vissa fall från den som har god man finns bestämmelser i 11 kap. 5
§. Lag (1994:1433).
8§ Uppstår fråga
om rättshandling eller rättegång mellan en omyndig och förmyndaren,
förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren företräder,
har förmyndaren inte rätt att företräda den omyndige. Har syskon
samma förmyndare, får förmyndaren dock företräda de omyndiga
vid arvskifte mellan dem, om de inte har inbördes stridande intressen.
En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den
enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång
mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren,
hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder
å den andra sidan.
Om en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit avtal i strid med
första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket
i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1994:1433).
Överförmyndarens tillsyn
9§ Förmyndares,
gode mäns och förvaltares verksamhet står under överförmyndarens
tillsyn.
Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att lämna
överförmyndaren de upplysningar om sin verksamhet som överförmyndaren
begär. Lag (1994:1433).
Avtal utan överförmyndarens samtycke
10§ Om en förmyndare,
god man eller förvaltare har ingått avtal för den enskildes räkning
utan att inhämta samtycke från överförmyndaren, trots att samtycke
krävs enligt 13 15 kap., får motparten inte frånträda avtalet,
om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren begär överförmyndarens
samtycke inom en månad från det att avtalet ingicks och något
annat förbehåll inte har gjorts. Om överförmyndaren inte lämnar
sitt samtycke, får motparten frånträda avtalet, om inte något
annat har överenskommits. Lag (1994:1433).
11§ Om ett avtal som
avses i 10 § inte blir gällande, tillämpas 9 kap. 7 § första
stycket i fråga om återbärings- och ersättningsskyldighet.
Lag (1994:1433).
Flera förmyndare, gode män eller förvaltare
12§ Om en persons egendom
skall förvaltas av fler än en förmyndare, god man eller förvaltare,
skall ställföreträdarna utöva förvaltningen gemensamt.
Överförmyndaren kan dock besluta att förvaltningen av tillgångarna
skall fördelas på visst sätt mellan ställföreträdarna
eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en av dem ensam. I samband
med att rätten förordnar en ställföreträdare kan även
rätten meddela ett sådant beslut.
Om de som utövar förvaltningen gemensamt inte kan enas om en viss åtgärd,
gäller den mening som överförmyndaren biträder. Om det är
fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke,
kan samtycke ges till åtgärden även om det finns delade meningar.
Överförmyndaren skall dock ge alla dem som har del i förvaltningen
tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslutar i saken. Lag
(1994:1433).
Ställande av säkerhet
13§ Om överförmyndaren
finner skäl till det, skall förmyndare, gode män eller förvaltare
ställa säkerhet för den förvaltade egendomen. Överförmyndaren
prövar säkerheten och bestämmer hur den skall förvaras. I övrigt
tillämpas 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Lag (1994:1433).
Skadestånd
14§ Förmyndare,
gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada som de
uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde.
Om flera förmyndare, gode män eller förvaltare är ansvariga,
svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall
slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande.
Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas
ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag (1994:1433).
15§ Talan om ersättning
enligt 14 § skall väckas inom ett år från det att handlingar
som anges i 16 kap. 8 § har lämnats över till den som är behörig
att ta emot redovisning för förvaltningen. Om talan inte väcks inom
nämnda tid, är talerätten förlorad. Detta gäller inte,
om ställföreträdaren har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.
Lag (1994:1433).
Arvode och ersättning för utgifter
16§ Förordnade förmyndare,
gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för
uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade
för uppdragets fullgörande.
Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.
Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning
för utgifter skall betalas med medel som tillhör den enskilde.
Om det inte finns särskilda skäl för något annat, skall arvode
och ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår
på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes
beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs överstiger
2,65 gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två
gånger prisbasbeloppet.
Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons
rätt i oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om inte
särskilda skäl föranleder något annat.
Arvode och ersättning för utgifter som inte skall betalas med den enskildes
eller dödsboets medel skall betalas av kommunen. Lag (2006:557).
17§ Föräldrar
som är förmyndare har, om det finns särskilda skäl, rätt
till arvode med anledning av förvaltningen av den omyndiges egendom. De har
också rätt till ersättning för utgifter som har varit skäligen
påkallade av förvaltningen.
Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.
Beloppen skall betalas med den omyndiges medel eller, om det gäller dödsboförvaltning,
med dödsboets tillgångar. Lag (1994:1433).